Pelhamet

FIck en fråga om varför jag rider med pelhambettet när jag hoppar eftersom jag har en såpass känslig häst och även på vissa av dresyrbilderna.
 
Jag har inte alltid hoppat med Pelham, ibörjan när vi köpte henne och 1,5 år frammåt red jag på ett vanligt tränsbäst i allting jag gjorde. Hon var snabb och pigg och jag förstod mig inte riktigt på hur jag skulle rida. Pams förra ryttare hade ridit på pelham och jag hade bara ett vanligt bett.  Sen var jag på ett terrängläger somhon tyckte var superkul när vi var ute och hoppade stock och sten. Farten ökade och ökade och jag hade inte så mycket att säga till om på ett tränsbett. Så vi provade att sätta på ett pelham. Då slapp jag göra de stora hjälperna som jag hade behövt på vanliga bettet utan kunnde göra mycket mindre på pelhamet. 
 
Så provde i det i hoppningen också vilket visade sig vara en succé. Jag slapp göra stora hjälper utan kunde rida på et lugnare sätt vilket var mer rättvist mot henne. 
 
Nu vet jag igentligen inte om jag behöver rida på det längre. Men eftersom båda trivs på det så tänke jag att jag kan fortsätta. Men kanske borde prova att rida utan någongång. 
 
När det gäller dressyrbilderna så är det oftast innan eller efter ett markarbets- eller hoppnings pass. Så jag använder nästan aldrig pelhammet när jag rider dresyr. Även när jag har satt igång henne har jag användt det för att jag inte vet hur pigg hon kommer att vara. 
 
Sen är ju alla hästar olika känsliga. Pam är känslig på det sättet att hon fryser till i kroppen, Inte att hon slänger mer huvudet, eller tar bettet och bara kör på. utan hon blir bara spänd och osäker på vad ryttaren vill och vågar inte göra sitt bästa och blir därför lite tung och kanske något spändare kropp.
 
 
Överstabilden med Pelham och den undre utan, så jag kan båda men detkänns bättre med små hjälper.
 
 
Tävlade henne också på vanligt bett väldigt länge
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0