Idag var det total lycka som lekte runt i min kropp. Första ridpasset på Pammie sen 26 December, alltså ca 6,5 vecka! Det var superkulatt sitta upp igen, jag red runt på lite halvlång tygel i skritt i kanske 10 minuter, Sen blev det trav på samma vis. Det kittlades i magen och gud vad ont man får efter ett tag när man känner att magmusklerna verkligen arbetar

 

Sen började jag rida lite mer normalt när jag kände att jag orkade med handen och det inte gjorde ont. Kände påhenne fram och tillbaka och försökte få henne att lyssna bra.Hon var någorlunda springig och lyssnade inte superbra på vikterna där jag annars brukar ha henne, samt att förhållande hjälperna var svåra att ta.

 

Det är ju en blandning av att detär första gången jag rider på så länge och hon har haft ryttare som ridit henne på ett annat sätt. Kristin som har ridit har gjort ett super bra jobb och jag är superglad för att hon har hjälpt till så mycket cred till henne!Men man känner verkligen när man sitter upp hur olika ryttare rider :)

 

I alla fallvar det nog bästa dagen på jag vet inte hur många dagar igår. Jag har gått runt på glädje moln sen dess och jag längtar tillspå Lördag när jag ska rida igen! :D