Hoppade en LB och LA i söndags med Pammie. Var på lats vid 8 för att lisa skulle hoppa LC men min start var inte fören halv tre. En lång dag i transporten för den stackaren.

 

I LB var hon klockren hela framridningen. Frammåt och bjöd mot varje hinder trotts att det var en kaotisk stämmning. På banan hade hon samma bjudning och hoppade klcokrent. Dock var det en klurig sväng som var knapig för både henne och mig. Hon bjöd på hindret hon trodde hon skulle hoppa och så avbröt jag henne i sista sekund för att svänga på ett annat vilket medförde ett stopp. Sen var hon klockren resten av banan.

 

i LA var hon precis som i lb frammåt, mycket bjudning och frammåt driv. Vi kom in på banan som jag visste var svår, Hoppade i princip klockrent fram till femman som var en kombination. Jag la henne fel och hon stannade till och hoppade in på räcket. Jag tappade båda stigbyglarna och tygeln. Jag hinner tänka och undra hur jag ska lösa det utan att det ska bli en katastrof. Eftersom det är en kombination med ett galoppsprångs avstång och en maxad oxer på 110 ut. så känns det lite oroligt. Men jag klämmer till lite med bara högerskänkeln och Pam klämmer in tre galopsprång och hoppar glatt ut. Min underbar ponny ställer upp i alla lägen. Jag har aldrig varit med om mer tillit och trygghet mellan ryttare och häst. Hon är min själsfrände och ingen kommer någonsin kunna ändra på det!

Hoppade ett hinder till som var en trippelbarr och sen utgick jag, jag var så stolt med hur hon ställde upp så jag ville inte lägga någon mer press på henne!