Jag har fått en fråga om varför jag inte vill sälja Pam till någon jag känner. 

Tänket försöka svara på den.

 

Nu har jag snart haft Pam i 3 år och det känns som vi kan varandra utan och innan. Som vi vet vad som är bäst för varandra. jag vet vad Pam uppskattar mer eller mindre. Om jag nu skulle sälje henne till någon jag känner eller som vill ha henne uppstallad på Säva skulle det nog varken gå bra för mig eller den nya ryttaren. Det skulle inte gå en dag utan att jag skulle fråga saker om henne, påminna om hur hon kan vara och jag skulle absolut inte kunna låta bli att lägga mig i hur ryttaren rider. Det skulel vara riktigt svårt för mig. 

 

För mig är nog det största problemet att jag varje dag skulle få stå ut med att se den ponny jag har älskat med hela mitt hjärta ridas av en annan ryttare, älskas av någon annan och nå framgångar med en annan ryttare. Något som skulle få mig att må riktigt dåligt.

 

Klart att jag vill att hon ska komma till en ryttare jag kan ha kontakt med och höra om deras framgångar men att se det jag kämpade med varje dag det skulle jag helt enkelt inte orka med...

 

Så det är så det ligger till. Nu hoppas vi bara att den rätta personen snart dyker upp!