Ikväll blev det en månskritt på Pam ute i mörkret. Kom inte till stallet fören när klockan var ungefär 18. Då var det redan mörkt ute men månen lyste starkt och det var ca -6 grader. Fullt behagligt att rida. Jag var super trött, irriterad och behövde tömma hjärnan så en utskrittning i den atmosfären på Älsklingen var perfekt. Jag var mycket gladare när jag kom tillbaka. 

Om det är någonting jag älskar är det att komma till min ponny, hon är alltid lika glad och uppskattande när jag kommer. ofta gnäggar hon lite vagt.  När jag sitter på hennes rygg är jag hel. Det är sär jag hör hemma. Det bästa är att vi uppskattar varnadra precis som vi är.

Pam betyder allt för mig och hon är det bästa som någonsin har funnits på denna jord <3